Inredningsinspiration

Vännen, Helena, som jag hälsade på i Tvååker är en av de största inspirationskällorna jag har när det gäller inredning (japp, hon klipper mig, ger mig matinspiration OCH inredningsinspiration). Hon och sambon köpte för en tid sedan ett stort renoveringsobjekt och det har varit fantastiskt kul att följa deras framsteg vid varje besök jag gjort. 

Nu har de börjat få riktigt fint både ute och inne och jag som sett hur det såg ut innan vet hur mycket jobb dom lagt ner. Jag fick tillåtelse att dela med mig lite av bilderna jag knäppte under mitt besök. Se och njut!

Med plattor och nya rabatter har gårdsplanen fått ett rejält lyft. Byggnaden med tegeltak man ser är deras charmiga lilla stall.

Deras hall är så snygg! Här syns mer av tapeten jag nämnde i inlägget "håret försvann"

I väntan på ett fint vitrnskåp får detta fina skåp pryda sin plats i vardagsrummet. Gillar det grymt mycket! Kan förstås ha lite med färgen att göra.

Deras "groventré" är lika charmig som resten av huset. I framtidsplanerna finns en balkong ovanpå den lilla utbyggnaden. Visst är färgen på dörren pricken över i!

Snart bär det av till Lycksele

Oktober månad har varit rätt välfylld med kurser och annat resande. Börjar känna att jag sover fler nätter borta än hemma men November ser betydligt lugnare ut på schemat. Vet dock hur det blir, dagarna tecknas rätt fulla även om de i dagsläget ser rätt tomt och ledigt ut. 

Idag ska jag flyga till Lycksele för att hålla en tredagars kurs med tävling som avslutning på söndag em. 

Det är en härlig plats med älven precis utanför huset och för att komma till ridbanan måste alla deltagarna gå över en lång hängbro. 

Synd att platser som den ligger så långt från min familj för annars skulle jag gärna bosätta mig långt norrut.

Jag och några av kursdeltagarna i Lycksele taget förra året i oktober.

Även i år så är det lite mer vinter hos dem än här hemma så jag reser från ett ännu rätt grönt landskap i Uppland till ett betydligt mer vitt. Gissa om overallen ska med!

Fujicolor erbjuder dig 100 bilder gratis!

Kär igen!

Ännu en låt jag blir jäkligt glad av att höra. Igår under bilresan hem var det bästa stunden när jag kuna höja volymen och försöka sjunga med (men det går fort).

Välkommen hit Håkan!

Några sköna dagar i Tvååker är nu slut och jag är tillbaka på gården igen. Med mig på vägen ner hade jag ju Lilja, Dufa och hennes föl. Alla tre bor nu där nere i den lilla orten utanför Varberg. Tom hästtransport på vägen hem är dock inte likt mig så självklart provade jag ett par saluhästar på plats. Gissa om jag blev lycklig över att hitta en supermysig valack som kommer passar perfekt in i min verksamhet. Han heter Hákon (uttalas Haukån) men som tur var hade han redan fått det självklara smeknamnet "Håkan" som han givetvis får behålla. 

En nyfiken Håkan fick vila en stund i boxen efter resan.

Reine och Håkan verkade bli bundis med en gång.

Han har stått snällt hela den långa resan hem och har nu fått gå ut i hagen till sina nya vänner. De var måttligt intresserade men som tur var verkade han och Reine genast fatta tycke för varandra. Inte så konstigt egentligen eftersom Reine också är nyinflyttad. 

Nu tror jag inte det blir så mycket hästshoppning på ett tag. Känner mig väldigt nöjd med mig flock!

Det blir kanske skämskudde ikväll

Jag som tycker det är så jobbigt med pinsam tystnad blir lite nervös inför kvällens avsnitt. Det riktigt kryper i mig när jag ser sånt här. 

Godaste middagen!

Sista kvällen här nere i Tvååker passade vi på att lyxa till det lite med en härlig middag. Min klippkunniga vän råkar också vara en av mina stora matinspiratörer. Denna gång kom receptet från recept.nu och det var nytt för oss båda. Hela receptet hittar ni här. 

Att göra en god Gremolada till var pricken över i!

God och lite lyxig mat där gott, gott och gott kombineras och blir jättegott.

 Vi har just nu en surrande glassmaskin i bakgrunden och ser fram emot en hemgjord dajmglass till efterrätt om en stund.

Visst värmer en vacker brasa!

Att elda är för mig ibland ett nödvändigt ont för att hålla värmen i huset. Ofta är det dock en av de mysiga stunderna på dagen eftersom en brasa sprider så mycket mer än värme. 

Hemma på gården har vi tre kakelugnar och för det mesta är det vår huvudsakliga uppvärmning. 

Jag säger "för det mesta" eftersom det ibland är lite si och så med eldandet. Vissa dagar hinner vi inte med, andra dagar orkar vi inte och för det mesta blir det brasa i de två på nedervåningen men inte den på övervåningen (förklarar den extremt låga temperaturen i vårt sovrum på övervåningen). 

I nya huset kommer vi ha en supersnygg kamin (se bild Här!) i kök/matrummen och så hoppas vi kunna sätta in en kakelugn i vardagsrummet. 

Att kunna tända en brasa är så härligt!

Det tråkiga med kakelugnar är att man sällan ser elden, men de kan å andra sidan sprida värme i många timmar efter en liten brasa. En öppen spis är förstås härlig på många sätt men visst försvinner den mesta värmen ut i skorstenen då?

Kompisen jag nu hälsar på i Tvååker har löst det i sin kakelugn med att ersätta de inre dörrarna med en glaslucka. Kanske är det så vi ska göra för att få det bästa från både kakelugn och öppen spis?

Det bästa av två världar?

Håret försvann!

Nu är jag äntligen lite mer korthårig igen tack vare hjälp från klippkunniga-vännen. Känns otroligt skönt att det är kort och går att rufsa till igen istället för den senaste tidens ständiga hästsvans.


Lägg märke till den snygga tapeten bakom mig som är i trapphallen.

Jag trivs bra med lite kortare frisyr igen.

Hästarna är äntligen på plats!

Efter en maratonkörning med vindrutetorkarna på hög fart i mer än åtta timmar så var jag äntligen framme i Tvååker. Hästarna var nog också lite trötta men gick snällt med in i sitt nya stall där boxarna var iordninggjorda för natten. 

Idag släpptes dom ut tillsammans med sin nya flock och förutom en hel del spring så gick det väldigt lugnt till. Dufa var den som hade mest att stå i när hon skulle försöka hålla alla andra på långt avstånd från sitt föl. Lilja anslöt sig genast och hjälpte henne med vaktandet så att de tre skapade en liten "flock i flocken". 

Intresset var stort för de nya hästarna.

Lilja, Dufa och lilla fågeln i sin nya hage.

Långkörning på gång

Nu ska snart bilen packas och hästarna lastas för idag bär det av mot Tvååker utanför Varberg med två hästar och ett föl. En av de bästa människorna som finns bor där nere och henne ska jag hälsa på i ett par dagar och samtidigt ta med mig hennes nya häst ner. 

Fina Lilja ska flytta.

När jag ändå kör följer också Dufa och hennes föl med efter att ha gått här på lösdrift sedan i våras. Ägaren börjar nog sakna dem och eftersom hon bara kunnat hälsa på sin föl två gånger sedan hon föddes så kan jag tänka mig att det ska bli härligt att få lite mer daglig kontakt med henne. Mamma till fölet är som sagt Dufa och pappan är Örn så fölet har sedan hon föddes kallats för "lilla fågeln". 

Idag flyttar alltså Dufa, lilla fågeln och även stoet Lilja från gården.

Lilla fågeln när hon bara var någon dag gammal.

Lilja köpte jag själv för att ha i verksamheten men när kompisen frågade efter ett ungt femgångssto så kändes det som att Lilja skulle passa perfekt. Kanske får jag dessutom låna henne någon sommar i framtiden precis som jag gjort med hennes andra häst Lukka som även hon kommer från mig.

Jag hoppas min "gaspedalshäl" har läkt så att körningen blir mindre jobbig. 

Tapethistoria

Inför rördragning och montering av radiatorer måste förstås en massa väggyta fixas till. Igår revs det bort tapet i mängder. 

Stefan kan nästan inte sluta när han börjat riva tapet.

Vårt nya ångverktyg hjälpte till en del men mest var det skrapan och handkraft som gjorde susen. 

Ångmaskinen var till hjälp på vissa områden.

Det sitter mellan 5-7 lager tapet i de olika rummen och det är rätt spännande när det går att se hur rummen sett ut tidigare. Här är några bilder på tidigare tapeter.

Närmast väggen i ett rum satt tidningspapper

Färgglatt var temat i många rum.

Söt tapet med små blåklockor.

Originaltapeten i ett av rummen.

De verkar ha varit mycket mer modiga med färg tidigare jämfört med nuvarande trend med ljusa väggar i alla rum.

Prydnad eller inte?

Stefan har fått ta hand om en gammal lastbil som nu står vid det nya huset. Han är förstås lyrisk precis som det går att vänta av en kille som gillar motorer och gamla bilar. Tyvärr har han inget lastbilskort så därför blev det så att hans pappa fick bilen och försöken att återuppliva den har sedan avlöst varandra. 

Häromdagen fick dom så äntligen resultat och kunde starta bilen och nu är det mer en tidsfråga än något annat innan lastbilen åker till deras lantställe i dalarna. För mig som saknar det glödande bilintresset har lastbilen mest varit ett orosmoment. Ska den bli ståendes i fler år på vår gräsmatta? 

Nu kan jag nästan njuta av att ha den där en tid eftersom jag vet att det är tidsbegränsat men jag får erkänna att jag har fräst lite över den emellanåt. 

Vad tycker ni? 

Är en gammal lastbil på tomten en prydnad eller något man vill bli av med?

Lastbilen på tomten

Solnedgångar är extra vackra...

...när det är hästar i förgrunden. 

Eller hur?

Hästarna framför den häftiga rosa himlen

Att gå ut och fodra på kvällarna är en ren fröjd vissa dagar.

Tänk va stor hon blivit!

Idag ska jag hem och hälsa på en häst jag sålde för flera år sedan. Då var hon en ullig och gullig liten unghäst från Island. Idag är hon en snygg och välväxt häst som går att rida på!

Lilla Esja som jag minns henne från Island.

Jag ska få prova att rida ut på henne och det känns lite overkligt att de luddiga fölen kan förvandlas till ridhästar. Det är lika konstigt när det gäller Ess som jag själv fött upp. Tiden har gått så fort och jag kommer nog ha svårt att inte se honom som min lilla grabb för alltid.

Jag kan bara GISSA hur det känns för alla med barn.

Vad hände med garaget?

Ett av de första projekten som Stefan tog sig an efter att vi blivit sambos var att börja renovera vårt garage. Självklart behövde han en riktig verkstad för alla sina prylar. Istället för att riva hela det gamla garaget och bygga ett nytt som många hade gjort har han varsamt tagit till vara på stommen och taket och trots att det varit lite bökigt att komma åt med grävaren när grunden skulle grävas ur etc. så har han lyckats. 

Stefan och hans pappa hjälptes åt att få upp råsponten.

Igårkväll gjorde Stefan klart den sista delen av väggen och gaveln
så nu är det helt klätt med råspont.

Nu står det nya garaget där och det enda som saknas är portarna. Vi skulle vilja ha fina gamla portar och det verkar vara lite svårt att få tag på. Vi har en uppsättning på gång men det kan dröja innan vi får dom så eventuellt får det bli skivor för öppningen den här vintern.

Bara lite papper som skyddar fönstret vid målning skvallrar om att det är renovering på gång.

Nu är fönster, dörrar och ny panel på plats och invändigt har det kommit upp isolering och råspont. Det kommer till och med bli en liten fin kamin i ena hörnet när allt är helt färdigt. Just nu är vårt enda problem att garaget just nu är lite snyggare än huset vi bor i.  

Det blir ju lätt så, när man snyggar till en sak så blir andra skavanker plötsligt synliga. Ny panel på bostadshuset blir alltså också ett framtidsprojekt att ta tag i någon gång. 

Lite fler bilder och mer om garagets förvandling kan ni se och läsa om i inlägget:
Kvällspyssel på Hökebo

Dags för ännu en föreläsning

Ikväll ska jag till Bollnäs (Nytorpsskolan) och föreläsa. Det är förstås skönt när det är köravstånd till föreläsningarna så att hela arbetsdagen inte går förlorad. 

Jag ooch Hilda

Ska snart åka men måste först köra ner vattentanken till hingstarna. Fick ju soppatorsk på traktorn häromdagen och löste det då tillfälligt med vattendunkar i bilen till hingstarna. Igår tog jag tag i traktorn som stod snyggt parkerad mitt i hästhagen. 

Med 20 liter diesel och en skiftnyckel så kunde jag fylla på tanken och lufta bränslesystemet på samma gång. Traktorn brummade snällt igång och idag har jag fyllt upp vattentanken på förmiddagen. 1000 liter tar ett tag att fylla upp.

Bor ni i Bollnäs?

Kom gärna förbi ikväll klockan 18.30.

När jag var på gruppdejt

Jag och alla sex som var med på gruppdejten. Den infällda bilden på mig och Linda är när det var dags att välja ut fyra vid dagens slut.

"Gruppdejt!" Bara namnet säger ju en hel del om vilken konstig situation man hamnat i. Jag hade valt ut sex deltagare av de 12 som jag varit på speeddate med och vi hade fått reda på att vi skulle åka en liten båt till en plats där vi skulle ha picknick. Jag fick en kort stund med flera av deltagarna och passade på att lära känna dom lite bättre och kolla av huruvida de ens var intresserade av att komma hem till gården. 

Det kändes viktigt att inte råka bjuda hit någon mot sin vilja. Jag fick också en stund med Stefan på tu man hand för första gången och minns att jag kände mig så skönt avspänd för första gången på hela dagen.
Känslan av att "Puh! Nu är det bara vi två så nu kan jag vara mig själv!" 

Avspänd är dock inte rätt ord för att beskriva vår speeddate. Jag var forcerad, nervös, livrädd för att det skulle blir tyst och samtidigt svettig och trött. Klockan var nog midnatt när det var dags för vår date och det var nog 35 grader i rummet pga alla lampor.

Vi småpratade om alla möjliga ytliga saker som man gör och reportern fick till slut säga till oss att sluta prata om sommarstugor och annat och säga något vettigt till varandra. Konstigt hur blyg man blir inför nån så fort det börjar komma lite känslor. Jag hörde mig för hos Stefan som hos de andra om han skulle vilja hem till gården om han fick frågan. Det kittlade verkligen till i magen när han svarade att han självklart ville det.

Där någonstans tror jag att jag började bli kär på riktigt. 

På vägen hem från Sundbyholm kände jag mig lite knasig. Kunde man bli kär efter så kort tid? 

Jag som trott att det inte ens skulle gå i ett sånt konstigt sammanhang som tv. Vilken tur att man har fel ibland!

Den här bilden tog jag med mobilen dagen då jag anlände till Sundbyholm. Då visste jag inget om hur hela det här äventyret skulle sluta.

Igår var det kurs

Men för ovanlighetens skull var det inte jag som jobbade som ridinstruktör utan jag var på en helt annan kurs. Det är för företagare som vill utvecklas och det känns kul att få möjligheten till ny inspiration. Jag har så många drömmar och planer för framtiden att det ibland är svårt att sortera bland dem. Jag hoppas att med lite nya kunskaper och med hjälp av andras synsätt kunna organisera framtidsplanerna. Att vara egen företagare är fantastiskt på många sätt men ibland när jag behöver inspiration blir jag påmind om att jag är själv så en kurs som denna känns perfekt. 


På onsdagskvällar är jag alltså på borta några timmar och får skynda mig hem för att hinna till bonde söker fru. Jag och Stefan sitter förstås bänkade framför varje avsnitt. Vi vrider oss när det blir pinsamt tyst och uppskattar de som kan snacka och som tar hand om sina dejter på ett bra sätt. Det är skönt nu efter några avsnitt att de känns mer personliga och inte så anonyma. Vissa är dock fortfarande mer talföra än andra...

Vissa av grabbarna hade till och med varit otrevliga mot varandra
under gruppdejten. Det verkar vara stenhård konkurrens om Ann-Katrin.

Bästa syskonbilden!

På min dator finns rätt mycket bilder. Galet mycket bilder om jag ska vara ärlig. Gissningsvis består 95% av hästbilder så därför blev jag lite förvånad när jag dök på den här gamla syskonbilden i en av mapparna. Den är från ca två år sedan på vårt midsommarfirande här på gården. Tre av oss syskon bor fortfarande i Uppsala trakten och yngsta systern (med brillorna) har för flera år sedan flyttat till Malmö. 
Att jag sökte lite syskon nostalgi beror nog på att jag igår fick höra att även brorsan kanske ska flytta ner dit. Jag fick verkligen hålla mig i kragen (när vi pratades på telefon igår) för att inte försöka hejda honom av rent själviska skäl. Dessutom är det väl inte mer än rättvis att syrran i Malmö får ett syskon i samma stad hon också. Trist bara att det är så otroligt långt dit...

Storasyster, jag, lillasyster och storebror.

Mer familj hittar ni i inläggen:  

• Finaste syster
• 7 bilder att bli glad av 
• När jag mötte kungen
• En gammal bild (från Saudiarabien)

Varför har jag hund?

Ibland kan jag behöva bli påmind. Särskilt regniga och leriga dagar som denna när Selma hittar härliga gyttjehål att gräva i. Hon gräver inte bara med tassarna utan med HELA huvudet. Det blir helsanering i duschen och små korta utestunder resten av dagen så jag slipper upprepa proceduren ikväll.

Selma som hon såg ut innan badet.

Tapettankar!

För att tycka att det är kul att renovera pannrum så måste jag ibland susa iväg och börja drömma om den del av huset där vi ska bo. Hittade häromdagen en så jäkla snygg tapet som jag tror skulle kunna passa perfekt i vårt vardagsrum som säkert blir mycket enfärgat och ljust förövrigt. 

Tapeten heter Oas panorama och finns i flera olika blomfärger.

Jag är visst lite inne på träd nu. Den här heter Magnolia Tree.och finns i flera färger.

När jag ändå kollade in tapeter hittade jag även denna fototapet. Skulle vara rätt snygg som fondvägg i vårt sovrum tror jag...

Härlig himmel att vakna till! Tapeten heter förstås: Sky

Så där ja! Nu har jag motivation att ta mig an återstående källarväggar!

Här finns vatten åt alla håll!

På väg till huset igår gjorde jag en liten avstickare för att rasta hundarna. För dom är husrenovering inte direkt dagens höjdpunkt då det är sova i bilen eller sova på filt på källargolv som är de två alternativen. För att kompensera allt det tråkiga brukar det bli härliga promenader i omgivningarna kring huset som jag bland annat berättat om i inlägget "En höstig promenad".

Igår svängde jag av vägen till huset och körde ner till en badplats jag hört talas om. 

Allt är så lugnt och fint nu på hösten.

Selma och Mimmi (som börjar bli rätt långhårig).

Selma, jag och Mimmi vid vattnet.

Hundarna blev saliga och jag också. Dalälven är mäktig och nu med alla höstfärger i kombination med höstlugnet så var det verkligen härligt. Selma plaskade lite i vattnet men nöjde sig med att blöta tassarna. Någon simmare är hon inte och jag är rätt glad över det. Min pappas hund Viska är så glad i att bada att hon knappt går att hejda. 

Viska kan konsten att dyka!

Mimmi i vattnet och Viska på väg ner (pudeln var jag bara hundvakt åt).

Visst är det en smittande glädje för det mesta men mindre roligt när pälsen aldrig blir torr eller när det är dikesvatten som luktar kloak. Hon är nämligen glad oavsett och kastar sig med spänst ut i allt som gör henne blöt. Snygg dykstil va?

Äntligen lite resultat!

Allt förarbete i det framtida pannrummet har tagit sin tid. Taket målats två gånger, väggarna lagats med puts, hålen för vattenledningarna har borrats och allt har städats rent. 

Nu var det så äntligen dags för att måla väggarna och vilket resultat det blev!

Skillnaden mellan före och efter syns tydligt.

 Så ljust och fräscht att det knappt ser ut som en källare längre. Mycket beror förstås på att det numera också finns lysrörsarmaturer i taket, men även med lampan släckt kan man se resultatet.

Ljust och fräscht! Bara fönstret som ska snyggas till.

Två av fyra väggar är klara så förhoppningsvis hinner jag upp en sväng i eftermiddag för att göra klart de övriga två. I resten av källaren nöjer vi oss (till att börja med) med att måla taken eftersom det är där rördragningarna ska göras. I pannrummet återstår nu bara golvet och efter en massa funderande hit och dit har valet till slut fallit på klinker. Tack för alla tips på golv i inlägget Måla, måla, måla! 

Vem är Hilda?

Det är faktiskt min traktor. Jojomensan, den har ett eget namn och jag står för att jag gärna har namn på vissa fordon. Bäst på att döpa traktorer, bilar etc. är tidigare anställda Emma och Julia som även är anledningen till att Hilda fick sitt namn.

Förmiddagen har inneburit en hel del traktorkörning då det var fodring både för hingstarna och stona. När jag skulle köra hem vattentanken som hingstarna har i sin hage slutade det dock lite snöpligt med soppatorsk så nu står även "shoppa diesel" på min att göra lista för dagen.

Hingstarnas hage har ingen automatiskt vattenkopp utan vattnas manuellt ur tanken.

Som tur var hade de vatten kvar i sitt kar så jag måste inte vara stressad av den anledningen. Jag är då mer orolig över Hilda som just nu är parkerad mitt  hingsthagen och eventuellt kommer gnagas lite på innan jag hunnit dit med Diesel, luftat och fått igång motorn igen.

Vår Cat grävare heter förstås "Cattis".

Nu ska jag svänga iväg till Tierp och göra dagens ärenden. Tar med mig hundarna och åker en sväng till huset också tänkte jag. Någon timmes jobb där borde jag hinna med idag också.