Thildes blogg: juli 2015

I vintras bokade jag och mina syskon in en semesterresa till södra Frankrike (Agay) för att fira båda våra föräldrar som i år skulle fylla jämnt. När vi bokade funderade vi mycket på hur vi skulle göra med gården, hundarna osv. och vi landade i att Stefan och Oscar skulle stanna hemma och jag och Elsie skulle åka. Vi kände att det var härligare att satsa på en familjeresa bara vi fyra istället nån annan gång (och det behövde inte heller vara utomlands) och att den av barnen som skulle uppskatta resan mest var utan tvekan Elsie (snart tre år) som älskar att bada. Då vid den tidpunkten tänkte jag förstås att Oscar vid tidpunkten för resan skulle ha börjat käka massa mat och dragit ner på amningen (hans ettårsdag skulle infalla just i samband med resan). När resan närmade sig insåg jag att så var inte fallet. Oscar ammade vidare och åt knappt något alls och framförallt ammade han många, många gånger på nätterna. Jag tvekade över om det skulle gå att genomföra resan men landade i att det i alla fall fanns några saker Oscar gillade så i värsta fall fick han leva på det (bland annat banan) och så hade jag fyllt på med urpumpad mjölk i frysen om han plötsligt skulle börja ta flaska. Att få chansen att börja sova lite mer på nätterna och att få spendera en hel vecka med Elsie var det som lockade mest och det fick mig till slut att bestämma mig för att genomföra resan trots en viss oro.
Det blev en helt fantastisk vecka. Ihop med syskon, syskonbarn och mina föräldrar hyrde vi hus och där fick vi plats alla 14. Vi badade i poolen, gick till havet nästan varje dag och gjorde sen lite korta utflykter när vi var tvungna att handla eller likn. Elsie hade det helt fantastiskt med kusinlek, bad och härliga stunder med familjen. Hon gick ut för att bada i poolen direkt när hon vaknade, frukost fick förstås vänta. Vi har haft problem med utdragna nattningar men löste det med att på kvällarna gå en härlig promenad upp på toppen av det berg där huset låg och Elsie fick somna i selen med en vidunderlig utsikt varje kväll (det tog dock två dagar att kläcka den idén så de första två kvällarna var inte riktigt lika harmoniska).
Hemma fick Stefan kämpa på med nattsömnen för Oscar och första nätterna fick han stå och vagga honom mycket i famnen för att sömnen var väldigt lätt och orolig (han var dock inte ledsen till vår stora lättnad). Allt eftersom veckan gick började dock Oscar sova bättre och bättre och sov till och med hela nätterna de två sista nätterna (men gjorde morgon vid fem vilket var lite väl tidigt enligt Stefan). Med maten gick det också bättre och bättre så även om han ratade flaska så fick han ändå i sig hyfsat med käk varje dag. Det var en varm och skön vecka även här i Sverige så de spenderade nästan hela dagarna ute och hade det jättebra tillsammans. Det kändes fint att de fick såpass mycket kvalitetstid för eftersom Stefan jobbat heltid så har de aldrig kunnat hänga så här mycket tillsammans. När jag kom hem igen så tog vi upp lite av dagamningen men det fungerar fortfarande bra med maten ändå. Nattamningen känner jag mig dock helt färdig med och att få sova mer än 1-2 timmar i sträck är verkligen läkande nu efter några års kass sömn så Stefan tar Oscar om han vaknar något på natten.
Så jag vill bara säga till er där ute som har barn som knappt vill äta, sover skitkasst och ammar/flaskar hela nätterna att det finns hopp. Jag hoppas ni snart får börja sova lite mer för jag vet hur slitigt det är att vara där ni är nu.