Jag tror inte Oscar svälter

Jag märkte av ett par kommentarer på mitt förra inlägg att många har åsikten att ersättning är lösningen på många problem. För de som inte vill eller kan helamma tycker jag det är toppen att det finns. Jag har dock aldrig haft brist på mjölk utan känner att mängden hela tiden anpassar sig till barnens behov. Elsie hade ju en massa gaser och magknip likt många spädisar och det började släppa först efter tre månader. Även då var det många som föreslog att jag skulle gå över till ersättning och hade jag inte känt mig så trygg med amningen hade jag nog gjort det. Nu fick det mig bara att börja tvivla och ifrågasätta det som innan dess hade fungerat ok för oss. Elsie ammade ofta och väldigt kort så hon blev snabbt hungrig igen. Erbjöd jag bröstet när hon inte var hungrig så blev hon jätte upprörd och kunde skrika en lång stund. Bäst åt hon när hon var alldeles nyvaken och då hade vi det riktigt lugnt. Som många magknipsbarn behövde hon annars ammas medan jag stod upp och vaggade henne och när jag upptäckte hur jag kunde amma i bärselen (vår Manduca) så var det en otrolig lättnad. I takt med att hon växte och magen lugnade sig blev amningen mer och mer harmonisk och jag är verkligen glad att jag fick uppleva när det vände och hade den positiva bilden med mig nu när jag blev mamma igen.
Oscar är även han mycket tydlig med om han inte vill ha och spänner sig i en båge bakåt och skriker till men lugnar sig så fort jag tar bort honom från bröstet. Det går numera längre mellan målen men bara ibland blir det mer än två timmar så det kallas väl att äta ganska ofta antar jag. Även honom ammar jag ofta i selen eller i bärsjalen eftersom han ibland sväljer en del luft. Det upprätta läget hjälper honom att rapa efter en liten stund även om han somnat vid amningen. 
Med Oscar är jag inte ett dugg orolig över att han skulle vara hungrig eller få i sig för lite. Mjölk finns det gott om och med tanke på hans branta viktkurva som pekar uppåt (och längden också) verkar det inte vara något fel på vare sig näringsinnehåll eller fetthalt. Det är så väldigt lätt att gå till sig själv och söka fel och brister när barnet har lite ont i magen, dålig sömn eller är missnöjt och det första många tänker är att det är fel på amningen. Ersättning är som sagt kanon om det behövs men jag tror att många tar till det i tron om att deras mjölk inte räcker. Småttisars missnöje kan dock bero på så mycket annat och Oscar är exempelvis alltid kinkig om han är nödig, om han haft en dag med för mycket intryck och om sovstunderna på dagen blivit lite kortare än vanligt. Problemet om man vill helamma men har introducerat flaska är ju att amningen kan börja krångla eftersom sugtekniken är så annorlunda. Många upplever då ett trassligt och ofrivilligt amningsavslut helt i onödan.Vissa bebisar kan utan problem växla mellan amning och flaska och fungerar det är det ju kanon och det är nog det optimala för många som ammar. 
På natten snuttar han nog mest för att det är mysigt och inte pga hunger. Att behöva amma några gånger varje natt är lite tröttsamt i längden men än är han ju bara tre månader så jag är inte inställd på att sova hela nätter riktigt ännu, men hoppas att det kommer så småningom. 

Kanske finns det någon klok läsare därute som har bra tips på att minska/avsluta nattamningen så småningom? Jag tar gärna emot alla tips jag kan få. 

Är så glad över att jag med Elsie upptäckte Bärsele och bärsjal. Nu kan jag lätt amma och samtidigt hänga med (nästan) i Elsies tempo.

Denna sömnbrist...

Visst hade jag hört om den tidigare, sömnbristen som drabbar nästan alla småbarnsföräldrar. Det var däremot inte förrän jag själv fick barn som jag förstått fullt ut. Sömn blir det man prioriterar i alla lägen och det gör att jag ofta väljer bort filmkvällar, ett städryck eller ett långt bad. Bara jag får sova!
Elsie sov ryckigt från början och vi var glada när det blev två timmar i sträck. Från tre på natten och framåt sov hon så oroligt att jag var tvungen att vagga henne rätt ordentligt så då var det kört för mig att sova vidare. Jag blev lite lätt korkad under den här perioden ska jag erkänna. Sedan blev sömnen sakta men säkert bättre. Två uppvak för amning och så morgon klockan sex kändes plötsligt så nära ostörd sömn man kunde komma och livet blev med en gång betydligt ljusare. Sen blev jag gravid igen och trots att Elsies sömn nu var rätt stabil så blev min återigen urusel. Väcktes jag minsta lilla kunde jag inte somna om och tröttheten jag kände under dagarna var värre än under Elsies första månader i livet. Så kom så Oscar till världen och graviditeten lämnade jag mer än nöjt bakom mig. Amningshormonerna hjälper nu till så trots att Oscar gärna äter var och varannan timme på natten så känner jag mig inte alls så knäpp som jag skulle vara om jag hade haft så här störd sömn innan jag fick barn. Oscar är också riktigt morgonpigg och ibland tycker han 05.30 är en jättebra tid att gå upp. Då brukar jag vara världens tråkigaste, låta rummet vara mörkt och bara gång på gång erbjuda amning (som han ratar eftersom han vill sitta och snacka istället). Efter nån timme brukar tröttheten komma ikapp honom och han låter sig ammas till sömns och somnar om en timme till innan han nöjt gör morgon med resten av familjen. På helgen lyckas jag ibland somna om en stund när Stefan går upp med barnen men ofta störs mina försök av en gosig liten Elsie som klättrar upp i sängen. Myser i några sekunder och sen böjar hoppa eller leka tittut under täcket. Ett ganska mysigt sätt att bli väckt på trots allt. Hela och ostörda nätter känns väldigt avlägset men tills dess får jag helt enkelt försöka somna i tid på kvällarna och försöka njuta av all gosig bebistid som den hackiga sömnen ju faktiskt medför. Stefan är den som hjälper Elsie somna om vid eventuella uppvak (hon sover i egen säng nu) och så har jag ansvaret för Oscar som ju inte somnar utan att ammas. Fint litet inlägg om detta med barn i sängen på min favoritblogg Hormoner och hemorrojder kan ni läsa här. 

Elsie som ettåring, sovandes med sin älskade snutte.