Drömmen om en allergivänlig hund

Att vara pälsdjursallergiker och hundälskare har lett till att jag alltid hållit ögonen öppna efter ny forskning på området och även intresserat mig för de så kallat "allergivänliga hundarna".
Jag gästbloggar ju hos Allergenius denna månad och mitt senaste inlägg handlar om när jag upptäckte Labradoodlar, men också gick på min första nit när det gäller att bedöma pälsar. 

"Drömmen om en lockig hund som inte fällde hår gick dock snabbt upp i rök. Viska var en första generationen labradoodle och hennes päls var visserligen lockig men var grov som en labradors och hade massor av underull. Jag tror aldrig jag träffat en hund som fällde så kopiöst mycket som hon. För att försöka hålla fällandet i schack så rakade jag ner henne riktigt kort med klippmaskinen var tredje månad, men det blev snabbt ohållbart." Läs hela inlägget (och se mer av gulliga Viska som valp) HÄR.

Jag och Viska, min fösta Labradoodle.

Villa, volvo och vovve

Det känns ungefär som en evighet sedan som jag köpte gård och valde att flytta från lägenhet till landet. Det var i början på 2003 och gården som jag döpte till Hökebo var helt perfekt för både mig och min verksamhet. Jag lärde mig så sjukt mycket av att rusta upp det stället och många, många lägerdeltagare har spenderat en sommarvecka ihop med mig och de anställda där på gården. För ett år sedan såldes Hökebo och det kändes förstås vemodigt men samtidigt kändes det som ett avslutat kapitel och gården Pomonadalen som vi bor på nu är så fin och har så mycket potential så jag har inte hunnit sakna Hökebo många stunder. 

Jag och Mimmi 2003

Det var när jag köpte Hökebo som jag insåg att jag behövde en hund (hade ju redan villan och Volvon) och valet föll på en valp av en knasig korsning mellan storpudel och schäfer (!) som hette Mimmi. Nu är Mimmi 12 år och verkar trivas som skåning. Jag gästbloggar ju hos Allergenius denna månad och mitt senaste inlägg handlar om när jag köpte gården och blev med hund. 

”Blandrasvalpar schäfer/pudel säljes. Trygga och friska föräldrar och valparna är uppväxta i hemmiljö hos barnfamilj." Det lät som en helknasig korsning men jag ringde uppfödaren och efter vårt samtal hade jag bestämt mig för en tik ur kullen. Sommaren 2003 flyttade så Mimmi hem till mig och vi blev oskiljaktiga. Jag kände tyvärr av min allergi när Mimmis päls växte sig för lång... Läs hela inlägget HÄR

Det var ju tack vare att Mimmi var en pudelkorsning som jag fick upp ögonen för labradoodles. Tänk va mycket här i livet som avgörs av slumpen.

Mimmi i lång päls

Mimmi i kort päls

Webb-tv på mig och Oscar

Jag, valparna och Oscar Foto: Julia Lindemalm

Sydsvenskan var hit och intervjuade mig häromdagen (artikeln kan ni läsa HÄR) och spelade även in ett inslag till webbtv:n och Oscar fick förstås vara med. Några minuter om bonde söker fru och mig men jag tror ni håller med mig när jag säger att Oscar stal showen. 

Jag = pälsdjursallergiker

Den närmaste månaden kommer jag gästblogga på en sida som heter Allergenius om det här att ha pälsdjursallergi och att ändå välja att leva med pälsdjur. Jag har haft kontakt med det företaget sedan jag medverkade i "Efter tio hos Malou"(se inslaget i mitt inlägg: Allergivänliga hundar, finns dom?) eftersom en av forskarna medverkade i samma program. Förra sommaren fick alla valpar ur Selmas kull allergentestas och nu finns deras allergentest till försäljning så att vem som helst kan testa hur allergivänlig hunden man har är. Jag är allergisk mot pälsdjur, pollen, kvalster och lite annat. Jag upplever att min allergi har minskat de senaste åren och i nuläget äter jag ingen medicin men gör en hel del annat för att hålla allergin i schack. Hundarna får förstås inte slicka mig i ansiktet, pälsvård sker främst utomhus osv. Min allergi började inte besvära mig förrän jag var 14 och det var hemskt att veta att jag borde leva utan djur men samtidigt inte skulle kunna leva utan djur. Mitt första inlägg på sidan handlar om just detta. Ett uttdrag:

"Läkaren rådde mig till att åtminstone välja ett yrke som inte innebar kontakt med djur för att inte riskera att utveckla astma. Jag som 14-åring måste ha bjudit på ett ordentligt brandtal förstår jag i efterhand. Min mamma var nämligen väldigt oroad över att jag inte tog allergin på allvar och en stund senare när min mamma i samtal med läkaren vädjade honom att avråda mig från min planerade sommar på Island som hästtränare så sade han till henne: – Är det något som skulle kunna göra den här tjejen riktigt sjuk så vore det att inte få hålla på med djur!" 
Läs hela inlägget HÄR!

Finns det några pälsdjursallergiker bland er läsare? Hur har ni löst det i vardagen? Har ni varit tvungna att välja bort ett liv med djur? 

Jag för ett antal år sedan med stoet Glaeda.