Lite familjefotografering

Utförd av Stefan så han kunde tyvärr inte vara med på bild. Vi försökte oss på en bild med självutlösare men vi råkade alla vara bländade av solen och kisar så mycket mot kameran att det ser ut som vi gör grimaser. Vi får göra nytt försök att fånga hela familjen på kort en annan dag. Tills vidare är jag i alla fall glad att Elsie och magen blivit förevigade innan det är för sent. Nu hoppas vi förstås på att det blir mer kärlek än svartsjuka när syskonet väl kommer och Elsies omtanke om magen bådar gott. Ibland går jag runt med en liten puckel ungefär vid naveln. Då är det Elsie som gett en napp till lilla bebisen dvs. stoppat in den innanför min tröja. 

Elsie pekar när vi frågar var den lilla bäbisen ligger och sussar.

Snart är den praktiska sitthyllan ett minne blott.

Elsie kommer kännas så stor när liten kommit till världen.

Där inne är bäbisen!

Nedräkning pågår...

Just nu är jag väldigt less på att vara gravid och väldigt otålig att få träffa den här lilla krabaten som lever om i magen. För varje dag som går blir jag märkbart tyngre, lederna protesterar och fogarna likaså. Vädret känns kvavt, orken är i botten och jag vaggar stelt fram vart jag än ska ta mig. Samtidigt som jag som sagt är otålig så är jag glad om liten stannar där inne tiden ut (idag är det 12 dagar till beräknad födsel) eftersom vi har en del som måste blir gjort här hemma. Däremot är det inte samma stress som innan vår förra förlossning då vi genomförde en flytt bara tre dagar innan hon föddes. Det dröjde sedan några månader innan jag kunde packa upp de mesta sakerna och jag minns att de enda skor jag hade var de flipflops jag hade åkt till förlossningen i. De skorna använde jag sen tills det kom frost i gräset på hösten och jag var tvungen att börja gå igenom alla kartonger i jakt på andra skor. Eftersom Elsie hade så mycket magknip och behövde bäras, skumpas och vyssjas nästan dygnet runt så fanns helt enkelt inte tiden till att gå igenom flyttlasset.
Skillnaden nu mot förra gången är också att vi nu har de flesta prylarna för den första tiden och det var otroligt mysigt att häromdagen få packa upp de bortsorterade små babykläderna (tänk att Elsie varit så där pytte pytteliten) och sortera in dom i klädbyrån. Vi har vår älskade Manducasele som räddade oss när Elsies magknip var som värst och dessutom har jag en trikåsjal och en Ergobaby som jag ser fram emot att testa.
Sedan har en vän till mig sytt ett fantastiskt fint babynest som jag ser fram emot att inviga. Eftersom vi planerar att samsova så känns babynest som en trygg liten säng i sängen för bebisen. Kanske, kanske kan det här vara en bebis som gillar att sova i barnvagn också så jag är glad att vi har kvar liggvagnen vi köpte till Elsie. Numera sover Elsie gärna middag i sin vagn men det var helt omöjligt att lägga ner henne i vagn hennes första 5 månader i livet och först runt året kändes vagnen som en tillgång på promenaderna (innan dess hade vi alltid selen beredd och det blev många turer skjutandes tom vagn med barn i sele istället). 
Men snart snart så får vi lära känna den här nya lilla familjemedlemmen och det ska bli så otroligt spännande att se vad det är för person. 

Stefan fick ställa upp och föreviga magen. Har inte blivit så mycket fotograferande denna gång.  Bondebrännan bjuder jag på.

Det fina babynestet som min vän har sytt.

Busungen som hjälper mig genom dagarna.

En del av vår trädgård som nu blommar för fullt.

Pomonadalens hästar

För en dryg vecka sedan var det så äntligen dags att inviga de nya hagarna på gården och ta hit mina hästar. De som jag brukar kalla mina "lägerhästar" (i dagsläget 6 stycken) får förbli hos sina fodervärdar eftersom det kommer dröja ett tag innan jag kör igång med någon verksamhet här nere. Planen nu är att våren 2015 kunna vara redo att ha lite kurser och att sommaren 2015 ska innehålla både ridläger för barn och ungdomar och gourmethelger för vuxna. Men nu har hästarna som flyttat hit ett helt annat syfte än att jobba på ridläger och kurser. Dom är här för att förgylla utsikten, fylla mig med "måbra-hormon" när jag borstar och sköter om dom och så måste dom ta hand om allt fint gräs i hagarna förstås. Just nu bor här sju hästar. Det är hingsten Ess från Hökebo och hans yngre bror valacken Snafs från Hökebo som får gå i en hage. Sedan är det ett gäng tjejer i en annan hage bestående av Náttrún frá Vídinesi (Ess och Snafs mamma), Ida från Lönneberga, Blida från Agersta (till salu), Rakel från Hökebo och så ettåriga Líf från Hökebo som är dotter till Rakel och Ess.
Jag hoppas på att kunna rida igen redan till sommaren bara min foglossning ger med sig och då kommer Snafs, Ess och Blida att sättas igång. Jag längtar verkligen efter att få utforska omgivningarna från hästryggen.

Ess från Hökebo lade sig tillrätta under ett äppelträd och vilade efter den långa resan.

Ida, Blida och Náttrún är mätta och belåtna på betet.

Snafs från Hökebo i sin nya hage.

Största lasten är godaste glassen!

Jag har mått mer eller mindre illa den här graviditeten även om det är betydligt lindrigare än när jag väntade Elsie. Det finns vissa saker jag absolut inte vill känna lukten av eller smaka på då själva tanken gör mig illamående. Sedan finns det sådant som funkar i alla lägen och som det är lätt att få ett sug efter just pga det. En av de sakerna är salta kex (helst av sorten "Ritz") som funkar lika bra som snacks till kaffet, nattmat när det inte går att somna om och som "bilgodis". Lite smulor får Stefan stå ut med för Ritzkexen har räddat mitt mående många gånger. En annan sak som alltid funkar och som dessutom smakar så himmelskt gott att jag inte kan få nog av den är syrrans glass som jag gör en sats av minst en gång i veckan. Den är så busenkel att göra och så otroligt god att jag måste dela med mig av receptet till er. Den tar bara ett par minuter att göra och så några ynka timmar i frysen så har ni en glass som får Ben & Jerrys att smaka luft. 
Gör så här:
Vispa 5 dl grädde fluffigt
Rör ner 1 burk karamelliserad mjölk (går att köpa färdig eller så kokar man kondenserad mjölk enligt anvisningarna på burken)
Kör knappt en påse turkisk peppar i matberedare eller mortla för hand och blanda i nästan allt. 

Häll glassen i lagom stora fryslådor eller gör en redig glasslåda om du vet att du ska bjuda ett sällskap på glass lite senare. Själv är jag såld på Icas runda byttor i fina färger och genomskinliga lock. Säljs i tvåpack med en stor och en liten i varje och är perfekta som glassbägare. I med glassen och strössla sedan lite lakritspulver över innan locket åker på och den åker in i frysen. Klart på några timmar!
För dig som inte gillar lakrits finns alla möjligheter att testa dig fram. Hittills har jag gjort följande smakkombinationer:
-hackad choklad och jordnötssmör
-passionsfrukt och lemoncurd
-dajm
Men det är förstås fritt fram att experimentera sig fram till just sin favorit. Testar ni en smakkombination som blir lyckad så vill jag gärna få inspiration så att jag kan variera mig ibland.
Nä, nu ska jag gå och hämta lite glass och fira att jag är en dag närmare litens ankomst.  
Bara en månad kvar nu!

Den enklaste (och godaste) glassen of all times!