Elsie lär sig dansa (och jag lär mig gå i klackar)

Ett par kvällar när vi tränat dans har Stefan inte varit hemma så då har Elsie fått följa med. Första gången glömde jag bärselen och det slutade med att jag efter en timmes försök helt enkelt fick ge upp och åka hem. Hon var plötsligt jätteblyg så att vara i knät hos någon annan eller ligga på filt på golvet var det inte tal om och att dansa med henne i famnen var rätt så meckigt. Igår fick hon följa med och då kom jag som tur var ihåg bärselen. Vilken skillnad! En nöjd Elsie hängde med på alla turer och snurrar i buggen och verkade verkligen trivas. Nu har vi bara några ynka dagar kvar innan det är tävlingsdags och eftersom jag har så dåliga tävlingsnerver så ska jag erkänna att jag längtar som mest till söndagen (alltså dagen efter tävlingen). 
En stor utmaning är att dansa i högklackat (salsan). Jag har nämligen aldrig (och jag menar verkligen aldrig) gått i högklackat förut. På nåt sätt har jag alltid lyckats slingra mig förbi det där med klackar och haft låga finskor (exempelvis på Kristallengalan). Nu ska jag både lära mig gå i klackar och dansa samtidigt så ni kan ju gissa om jag har ont i fötterna efter varje träning. Men på lördag smäller det alltså (läs mer i Unt från i måndags) och trots mina nerver så ser jag faktiskt fram emot det också. 

Inga problem att dansa med Elsie som verkade tycka att det var riktigt kul med bugg.

Kolla va suddig jag är! Det måste ju betyda att vi blivit lite proffsigare sen sist :)

Skorna jag ska dansa salsa i. Nu gäller det bara att hitta en matchande klänning.

Små små valpar har blivit STORA

Det är så overkligt att den lockiga skaran små valpar som föddes i maj i fjol (Det regnar labradoodlar!) nu har blivit ett gäng ståtliga unghundar.

Hela gänget trängs kring matskålarna (juli 2012).

Vi är så tacksamma över uppdateringar och bilder som skickas till oss och jag tog tillfället i akt att sätta ihop lite valpbilder med vuxenbilder på några ur kullen. Vissa har klippt ner sina hundar och andra har behållit dem fullpälsade. 

Själv är jag för bekväm av mig så Selma klipps nästan alltid helt kort och nu är hon nedklippt inför valpningen också. De drar ju in mindre smuts och snö också när de är kortklippta men visst är de yviga pälsarna på några av hundarna nedan också väldigt charmiga.I kullen blev 5 valpar lockiga och fluffiga (se exempelvis Maja och Nala nedan), tv blev lite slätare (Skilla och My) och tre blev väldigt lockiga (de som nu heter Aslan, Brutuz och Skrållan men tidigare hette bamse, Björne och Ullis). Det ska bli väldigt spännande att se hur valparna kommer se ut som kommer i början på Mars. Är ni nyfikna på mer så kolla in vår hemsida Labradoodle.nu

Oberoende av varandra valde två valpköpare att döpa sina valpar till Aslan. Den här Asland som tidigare hette Findus bor numera på Lidingö.

Underbara Molly fick snabbt sitt nya namn. Vi kallade henne ju för Snorkfröken men det är ju inte så lätt att ropa precis :)

Största killen i kullen som ofta satt under trädet och filosoferade likt Ferdinand.

Lilla Björne var en favorit bland många med sin fina bruna färg. I den lilla infällda bilden är han oklippt och på den andra är han friserad och sååå ståtlig!

Svår att motstå eller hur? Larson har växt sig stor och långbent likt sin mor.

Maja gräddnos har inte klippts ner som ni ser. Planen är att i framtiden ta en valpkull på henne då hon är såld på halvfoder.

Stefans favorit Lilla My har vuxit upp till en lurvig tjej som glatt hänger med på det mesta. Hon är bland annat van passagerare på ägarnas fyrhjuling!

Nalas supermjuka päls stod åt alla håll när hon var liten och även hon har på bilden till höger fått förbli oklippt precis som Maja.

Först att säljas var lilla Tummelisa som numera heter Skilla. Bilden till vänster är tagen i höstas men de hälsar att hon är sig lik. Hon hade längst svans och störst öron i hela kullen.

Yrvädret ullis-Krullis (numera Skrållan) såldes till Finland där hon precis som vi trodde vuxit upp till en superglad, social och härlig hund som ställer upp på det mesta.

HJÄLP va svårt!

Det här med att lära sig dansa två olika danser på fyra träningar (2 timmar/gång) är verkligen en prövning ska jag lova. Det verkar som att alla dansat bugg tidigare men själv har jag ingen som helst erfarenhet (liksom min danspartner) så för mig är både bugg och salsa riktiga utmaningar. Det är ju så otroligt roligt när det funkar och man får till det men när allt snör ihop sig och man kommer av sig titt som tätt så är det mindre kul. Att vi har svårt att träffas mellan gångerna gör ju inte saken bättre heller. Häromkvällen fick vi till ett träningstillfälle men med mig hade jag en högst ofrivillig åskådare i form av Elsie. Kvällen är ju inte direkt hennes "prime-time" så det var svårt att få till någon dans över huvudtaget. Efter 1 1/2 timme var det bara att packa ihop och trötta och missnöjda Elsie somnade i bilen på vägen hem och var sen jättepigg och glad när vi kom hem och det var dags att göra kväll. Ibland måste rutinerna ruckas på men det som är skönt är att det inte längre är hela världen. Förr var en störd sömnrytm detsamma som kaos och gråt men nu är allt betydligt mer flexibelt om än det fortfarande är viktigt med mycket rutiner. Dagarna behöver inte fyllas med så mycket för det är på något sätt fullt upp ändå. Imorgon drar jag och Elsie på ännu en visit till Skåne för att hälsa på min familj. Förhoppningsvis kan jag få en och annan kvart till övning med danskorna på mig. Har ni missat det så ska jag alltså TÄVLA i dans.

Jag och Bengt-Olov kämpar på med buggen. Märk väl hur skarpa vi är jämfört med proffsen på nästa bild. DÄR kan man snacka om fart! Vi blev alla grymt imponerade och insåg nog hur långt vi har kvar.

Det är så här det ska se ut egentligen. Våra danstränare visade oss ett fartfyllt dansnummer.

Den här låten (nedan) ska vi köra när vi dansar bugg.

Här är vårt stök!

Det ser ibland ur som om en tornado dragit fram genom hemmet trots att det bara varit jag och Elsie här hemma. Hur mycket det än plockas och sorteras så är oredan snart där igen. Det är som små högar med röra här och där som berättar lite om dagen. Ytterkläder i en hög som vittnar om en sovstund i vagnen tidigare på dagen, filtar och leksaker på golvet eftersom det är där vi spenderar den mesta tiden med lek och så allt som hamnar under Elsies stol vid köksbordet. Nu är jag väldigt tacksam över att jag har matglada hundar för inte en smula som hamnar på golvet lämnas kvar. De vakar som hungriga pirayor (Mimmi under bordet och Selma bredvid Elsies stol) så snart hon sitter i stolen. Än helammas hon men nån liten bit riskaka eller gurka har hon fått suga på och självklart hamnar det mesta på golvet = i hundarnas magar.
Det är tur att vi får besök rätt ofta så vi får anledning att storstäda för däremellan blir det mest bara plock, plock och plock. Målet är att städa undan varje kväll så att den där timmen tillsammans efter att Elsie har somnat blir någorlunda rofylld. Efter att ha införskaffat en korg att ösa ner hennes saker i har det blivit lite lättare att hålla ordning även under dagen. Fast den roligaste leken just nu är ju att välta korgen och plocka ut ALLT så Elsie är inte alls med på att det ska vara ordning och reda här hemma.

Kläder som använts nån gång men inte är smutsiga samlas på hög bredvid skötbädden.

Hungrig Elsie kläddes av i farten efter luren i vagnen och ytterkläderna hamnar bredvid soffan.

Att välta ut ALLT ur leksakskorgen är det roligaste som finns enligt Elsie.

Allt ätbart har hundarna städat bort men kvar är sakerna Elsie har lekt med (=slängt på golvet efter att ha bankat dom i bordet en stund).

 

Ett "Labra-lion"!

Som doodleägare måste jag ju dela med mig av det här klippet från USA där en Labradoodle skrämt slag på folk som trodde det var ett lejon på vift. Det är ju fritt fram att trimma sin hund precis som man vill precis som jag visat på min hund Mimmi i inlägget Hundfrisyrer! och i inlägget "Ny frisyr!" kan ni se Selma (min Labradoodle) i tuppkam. Nästa gång kanske vi testar på lejonklippningen!

Jag ska TÄVLA i dans!

Trots att det närmaste jag kommit dans är tre lektioner i Lindyhop för många år sedan så har jag nu tackat ja till att vara med i Tierps version av Let's Dance (läs mer i UNT's artikel). Vi är åtta personer som parats ihop och som får fyra söndagar på oss att öva in två danser (bugg och salsa) för att i början på mars ställa upp i en tävling som döms både av publiken och en jury. 

Jag kämpar på under första lektionen.

Det säljs biljetter som bara den och de räknar med att alla 400 kommer gå åt så jag ska alltså dansa inför en jättepublik tillsammans med en partner som är rätt grön på dans han också. Den jag parades ihop med är Bengt-Olov Eriksson som är kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Tierp.

Lite pirriga deltagare inför starten av första träningen.

Bengt-Olov tog det med ro och tog en snus medan han kollar in instruktörerna.

Vår första träning var igår och det gick verkligen inte bra alls... Jag som var nervös nog innan har nu blivit ännu nervösare. Då har vi dessutom bara testat på bugg än så länge och inte salsa som ju känns betydligt mer avancerat. Träningarna är 2 timmar per gång så det är alltså totalt 8 timmar som jag har på mig att gå från totalt värdelös till tävlingsklar. Att träna mellan gångerna är ju inte helt lätt eftersom jag är hemma med Elsie och Bengt-Olov är en väldigt upptagen man. Jag har som ett mantra försökt intala mig att det här bara är en rolig grej och att jag inte ska ta det på så stort allvar, men det är faktiskt inte helt lätt att tänka så. Bara att skriva om det här just nu ger mig en klump i magen. Alla tips på hur jag ska ta mig igenom det här mottages tacksamt!!!