Svettigt!

Lagom till ridlägrets början här på Hökebo så kom också värmen. Att stå i solen på ridbanan och hålla lektioner de senaste dagarna har varit minst sagt svettigt (och rätt dammigt). Som tur var kommer det regna en del imorgon så både vi och hästarna får lite välförtjänt svalka och samtidigt blir ju även ridbanan vattnad. Det vore ju trist för föräldrarna om de inte såg den fina kadriljen för allt damm!

På ridlägrets första dag åkte vi iväg och badade på kvällen och en av lägerdeltagarna råkade landa så olyckligt efter att ha hoppat i vattnet att hon fick en spricka i ett ben i foten. Så otroligt tråkigt att behöva avbryta lägret av en sån anledning (och att behöva vara gipsat i flera veckor). Hon kommer som tur var tillbaka på lördagens uppvisning så vi får träffa henne igen. Vi har varit väldigt skonade från olyckor här på gården, mycket för att jag är lite överdrivet försiktig kanske, men man blir påmind om att det inte går att gardera sig till 100% från att sånt här händer. 

Louise (på sin fina häst Náttfari) är en av deltagarna på det här ridlägret.

Reine går med på sitt första ridläger och det är svårt att tro att han är yngst i gänget.

Mini Mist!

Hon är verkligen det sötaste man kan tänka sig den lilla lilla tjejen Mist. 

Visst är hon bedårande!

Det är lätt att se hur liten hon är när hon går bredvid ett av de andra fölen.

Midsommarfirande

Det blev som vanligt en underbar midsommar med gott om härligt folk, bra musik och god mat. Det blev runt 50 gäster och större delen av dom sov också över så vi fick en lugn förmiddag tillsammans med frukost som varade i många timmar. 

När de sista åkte hem var vi ganska trötta och möra, men mest av allt nöjda med hela helgen. 

Imorgon drar säsongens första ridläger igång och väderprognosen spår värmebölja med temperaturer närmare 30 grader så det lär bli en hel del badutflykter de kommande dagarna. Mest av allt blir det förstås ridning och andra hästaktiviteter. Hoppas ni hade en skön midsommarhelg ni också.

Självklart blev det lite dans kring stången.

Det blev gott om bra musik (från bäst dj:n Peter) men även en del live.

Lugn!

Det finns inget mer rofyllt än det här...

Glad Midsommar!

Nu har förberedelserna för morgondagens firande pågått i högt tempo trots allt regn och vi känner oss redo för festen. Sängplatserna är fixade, bord, stolar och bänkar står på plats och scenen är förstås riggad. Jag hoppas det inte kommer regna för mycket på oss imorgon, men i nödfall får vi duka upp i stallet. Hoppas ni alla får det riktigt härligt i midsommar!
Här är några bilder från förra årets fest.

Vår mäktiga midsommarstång!

Efterrättsbordet fylldes av en massa gott.

Hugur ställde glatt upp när det var dags att ge sig ut och leta blommor.

Självklart var det dans kring stången.

Scen, rökmaskin och musikaliska vänner är viktiga festinslag.

"Dagenefter-doppet" i stenbrottet.

Jonatan lär sig snabbt!

Träningen av Jónatan har pausat lite under våren men startades igång igen i början på Juni.  Till min stora glädje har han visat sig vara en otroligt lättlärd häst. Efter att ha varit fäst utanpå Hugur några gånger så kunde han knäppas lös och verkar så smått förstå vad det är vi vill. Jag kan nu rida honom (tillsammans med sällskap förstås) i skritt trav och galopp. Av egen vilja går han ibland lite i tölt vilket inte är något jag kräver nu men det känns ju bra att den finns där. Mest har jag fokuserat på att göra honom trygg och lugn. 

Nu kan jag stryka och klappa honom på halsen med rätt yviga rörelser och kan även klappa honom bakom sadeln utan att han blir spänd. Det är nästan så jag glömmer vilken ung häst han är ibland eftersom han snabbt blivit så trygg. Nu fortsätter jobbet med att lära honom svänga (det går att styra lite grand nu), stanna (han saktar snällt in även om hästen framför fortsätter i trav) och så småningom också att ge efter både i sidorna och i nacken. Men jag har ingen som helst brådska och allt får ta den tid det tar. Viktigast är ju att han tycker att träningen är lagom svår och mest rolig.

Bild tagen från ryggen av Jónatan.

Lämnad ensam

Men det är nog nyttigt även för mig att få vara själv ibland. Det händer inte alls ofta eftersom jag är rätt social av mig men jag har fått en massa vettigt gjort nu tack vare bristen på umgänge. Stefan är på en Foo Fighters konsert med ett gäng kompisar. Biljetten fick han av sitt kompisgäng på sin födelsedag och dagen som då kändes så avlägsen är alltså äntligen här. 

Ett av projekten jag tagit mig an är att börja göra fint i det sk. "soffrummet" (som ännu inte innehåller några soffor) där alla lägerdeltagare i sommar ska kunna hänga. Där kommer de kunna spela kort, kolla hästfilm eller bara vara om vädret inte tillåter att de sitter ute. Imorgon blir det förhoppningsvis klart och då kommer det kunna invigas på vårt årliga midsommarfirande här på gården. Ett stort gäng vänner och familj brukar samlas här varje år och oavsett väder brukar det dansas fram på småtimmarna. 

Soffrummet börjar ta form!

Selma (och Mimmi också förstås) är fint sällskap att ha när man är själv hemma.

Lite kvällsjobb hann jag med och Ess fick träffa fina Leista.

Det blev en Mist!

Med en mamma som kallas Dimma så passade ju namnförslaget Mist perfekt på den lilla grå tösen. Hon är ju skimmel och kommer så småningom bli helt vit så det gäller att namnet passar även på en tjej som byter färg. Mist betyder ung mö men för ju främst tankarna till det engelska ordet för dimma. Dimma och Mist, Mist och Dimma, jag gillar det!

Den lille grabben har ännu inget namn men kanske lutar det lite åt Hamðir som betyder falk (det vackra d:et uttalas mjukt som i engelskans th i "there).  

Nu ska jag byta om till snickarbyxorna, packa ner matlådan (och smyga ner en bit choklad) för det är dags att bege sig upp till huset. Nu finns en deadline när takförberedelserna ska vara klara så nu ska renoveringstempot vridas upp en aning efter att ha varit lite på sparlåga de senaste veckorna.

En liten, liten Mist blev det!

Mamma Hnoss myser med sin grabb.

Katastof Fredag + Lördagspresent!

Igår var verkligen en skitdag på alla sätt. En stor miss på kontoret kostade mig en massa pengar och när jag väl kommit över det hände nåt som inte får hända. Hela min flock med ston och föl gav sig av från hagen och dundrade iväg på vägen. De hade varit så ystra när de släpptes till en ny hage att de i allt högt gräs missade att grinden var stängd och när en sprang ut följde alla med. Jag tog kraftfoder och grimma med mig i bilen, Stefan tog fyrhjulingen och grannen följde med på cykel. Vi hittade snabbt de glada hästarna som var uppspelta efter språngmarschen och utan att tveka följde de mig sedan på led genom skogen ända hem till hagen. 

 Genom regnet som öst ner hela dagen kom vi så till slut hem, skakade, blöta och trötta. De enda som verkade må bra av utflykten var hästarna som glatt sprang in i sin hage och ställde sig och betade nöjt. 

Det blev som tur var en lugn kväll efter det och som plåster på såren möttes jag i morse av två små underbara fölungar! Det var mitt sto Dimma som stolt visade upp sin underbart söta lilla tjej (skimmel född musblack) och så ett sto som ägs av en Jenny i Varberg som hade en fin välrest liten brun hingst vid sin sida. 

Dimma (som egentligen heter Þoka som betyder dimma på isländska) har bott här i ett år och det här är mitt första föl efter henne. Hon är redan 23 år fyllda och det känns helt underbart att hon gett mig en så fin tjej efter min förra hingst Örn som nu är såld till Öland. Hon är ganska liten i växten, men kom också två veckor tidigt så hon växer nog på sig med tanke på sina stora föräldrar. Nu behöver jag förstås återigen ett namn till den lilla dockan och ni får gärna hjälpa till. 

Stolt mamma med sin vackra dotter.

Dimma var väldigt beskyddande och lämnande flocken när de blev för närgångna.

Lilla tjejen travar redan med fin aktion i hagen bara ett par timmar gammal.

Kostur är pappa till denna söta grabb som ska flytta till sin ägare utanför Varberg så snart han och hans mamma är redo för resan. Ägarinnan hälsar att hon gärna vill ha namnförslag till honom också.

 

Semesterbilder!

Här kommer ett gäng bilder från min och Selmas semester nere i Vitemölla på Österlen. 

Jag var mycket mer badkruka än den vattenglada Selma.

Selma älskade vattenlekarna!

Saskia var först lite avvaktande men med matte Lovisas hjälp blev det sedan mycket bad även för hennes del.

Selma lärde sig faktiskt att simma. Rätt stort eftersom tidigare försök gett både mig och Stefan hjärtklappning då hon sett ut att vara på väg att sjunka.

Saskia, Viska och Selma hade en fartfylld stund på stranden.

Gårdshotellet vid Brösarps backar var ännu mäktigare i verkligheten!

Selmas och min semester

Nu är både jag och Selma tillbaka på hemmaplan efter ett par dagar i ett charmigt hus i Vitemölla på Österlen. Det blev bad i havet (åtminstone till midjan för min del), mycket hundmys och förstås en massa tid med familjen. Min bror kunde tyvärr inte vara med eftersom han höll på och målade färdigt sin båt Tin Tin som snart ska bogseras ner till Malmö och bli fotostudio och café. Även äldre systern med sina tre barn kom lite senare och henne missade jag med bara en dag. 

Något jag hann med var att göra en utflykt och se det stora och vackra huset i Brösarp där min mamma och syster tillsammans med respektive kommer driva gårdshotell. När de satt sin prägel på stället med lite ny inredning (och nya gardiner) så kommer det vara helt sagolikt fint. Allt var så fräscht och välskött och utsikten var helt underbar!

Nu är jag hemma och tillbaka i verkligheten och har under dagen byggt hage och haft veterinär här för ultraljud på några ston. Solen gör att man blir ganska matt av fysiskt jobb så nu tänkte jag vara ledig.

Ikväll ska vi grilla i den härliga kvällssolen!
Här kommer lite bilder från Selmas härliga bus med kompisen Saskia (under semestern på Österlen).

Dags för semester!

Långt innan vi visste att halva familjen skulle bli Österlenbor till sommaren efter att ha införskaffat "Häftigaste huset i familjen!" så hyrde vi ett hus i Vitemölla precis som vi även gjorde i fjol. Där ryms stora delar av familjen (inkl. hundar) och trots att alla inte kan vara där under hela veckan den är hyrd så hinner vi ses en hel del. Stefan måste tyvärr jobba men jag ska ner för att spendera i alla fall tre dagar tillsammans med syskon och föräldrar och Selma får följa med så hon får leka med sin kompis Saskia.  

Tyvärr verkar det som om jag lämnar sommaren när jag reser till havet. Här i Månkarbo spås den extrema värmen (26-28 grader) fortsätta men nere på Österlen tros temperaturen stanna under 20. Viktigast är dock inte sol och bad på min lilla semester utan prio ett är att få hänga med familjen, laga mat, fika, spela kort och ta det lugnt. När Stefans semester börjar i Juli hoppas vi även på att (förutom vara MASSOR i huset) hinna med en tur till Öregrund. 

Önskar er alla en skön helg!

Syrran med sin fina Saskia som bara var en valp under semestern i Vitemölla i fjol.

Selma fascinerades av allt spännande ute vid kusten.

Här är trion som återförenas imorgon. Saskia, Selma och 
Viska älskade buset på sandstranden.

Min ena syster med min andra syrras yngsta dotter som är kall, men glad, efter ett dopp.

Jag och syrrans äldsta hoppade längdhopp.

Solen ger renoveringslust!

I takt med att solen börjar värma ordentligt så ökar också min renoveringslust. De senaste veckorna har jag haft mycket på schemat och Stefan har jobbat vidare med att färdigställa garaget här hemma istället för att vara i huset. En liten paus är nog viktig ibland för att få tillbaka lite inspiration. 

Men nu är den tillbaka och jobbet med taket har påbörjats och det är rätt omfattande förberedelser innan det i juli eller augusti kommer läggas om med nytt fint tegel istället för de gamla betongpannorna. Vi passar på att göra om en del så att vi kan isolera vindarna lite till och det kommer nog synas i elräkningarna i framtiden. Jag har pysslat lite med att grundmåla de rör som dragits på vägg på övervåningen (det nya vattenburna systemet) och det är värt allt pill för fint blir det!

Rören blir vita och fina.

Jag älskar vårt hus lite extra mycket på sommaren!

Lite saft och kexchoklad i solen gör susen för energin.

Sorg i familjen...

Sedan jag började med avel har jag fått 29 friska och krya föl som alla utvecklats till härliga personligheter. Jag har haft en sån otrolig tur med dem alla att det kanske var dags för mig att bli påmind om att inte ta något för givet. Mitt vackra sto Freisting brukar föla lite tidigare än hon ska och därför har jag hållit lite extra koll på henne redan två veckor innan beräknat datum. Så gjorde jag också den här gången, men inte tillräckligt. När jag gick min runda i hagen sen em./kväll möttes jag av en väldigt ledsen nyhet. Jag såg Freisting springa runt i beteshagen och gnägga oroligt och jag började springa med hjärtat bultande så hårt att jag knappt fick luft. Jag rusade bort till vindskyddet men där syntes inga spår av en fölning så jag fortsatte bort till skogen. Då mötte den gnäggande Freisting upp och vi sprang tillsammans bort till skogsbrynet. Där låg den lille grabben och jag förstod snabbt att jag kommit för sent...

Vad som gått fel är svårt att veta men han hade halsen vänd på ett sätt så att nosen hamnade under kroppen. Kanske var han inte helt pigg när han kom ut, kanske buffade inte Freisting på honom tillräckligt, kanske hindrade resterna av fostersäcken honom från att få luft. Freisting verkade först inte förstå. Hon nosade på honom och naggade honom försiktigt i pälsen som att hon försökte få honom att vakna. Det gjorde så ont i mig att se hennes omtanke mot den lille. Efter en stund var det som att hon förstod för hon slutade buffa och ställde sig bara lugnt och vakade över honom. Jag lät henne vara ett tag innan jag flyttade honom från hagen. Jag grät och hon gnäggade. Döden är så definitiv och svår att förstå. Maktlösheten när man ställs inför den är så svår att hantera. Jag vill ju kunna göra något!

Vi får hoppas att lille Frodo galopperar runt på de evigt gröna ängarna i Trappalanda tillsammans med Ófeigur.

Freisting vakade över sin lille grabb...

Vilket bröllop!!!

Igår kväll kom Stefan och jag hem från bröllopet utanför Varberg och var både  trötta och möra, men framförallt väldigt glada över att det blev ett så fint bröllop. Solen sken, stämningen var precis som den skulle och det blev en härlig fest på kvällen/natten. Hela bröllopet var förstås fyllt av en massa tårar för det var vackert på alla sätt, men mest var det en nästan euforisk glädje som präglade stämningen under dagen och kvällen.

Jag och Stefan fick äntligen en helg tillsammans.

Jag hade som vanligt varit ute i sista minuten med att skriva ett tal och eftersom Helena är en så nära vän som jag delat så mycket med var det svårt att formulera alla känslor. Innan jag ens hade börjat skriva var jag överväldigad och rörd över allt fint och jag blev orolig över om jag skulle kunna hålla kontroll över rösten under hela talet. Inte förrän varmrätten var utdukad var det min tur och självklart började jag gråta men jag lyckades ändå med viss ansträngning läsa till slutet. 

Om du vill läsa mer om det här med bröllop och sånt kan du läsa inlägget: Om bröllop!

Många köade för att gratulera det nygifta paret.

Det vackra brudparet när de precis anlänt till festplatsen.

Mitt under mitt tal innan tårarna kom.

Bröllopsdags!

Idag ska jag och Stefan bila söderut för att imorgon vara med på bröllop utanför Varberg. Häromdagen var det ju Möhippa för Helena som ska gifta sig och äntligen är det dags för själva bröllopet. Det har varit mycket hästjobb för min del på helgerna de senaste månaderna så det här blir lite av en semester för mig och Stefan. Som tur är kan vi lugnt lämna gården med både hästar, hundar och katter för vi har kompetent gårdsvakt hela helgen så vi kan koppla av ordentligt.

Imorgon är det äntligen dags för bröllopet!