Snart dags för labradoodlevalpar!

Vi är så glada att det snart är dags. Den här våren kommer vi återigen få mysa med ett gäng gulliga små valpar om allt nu bara går som det ska i slutet av dräktigheten hos tikarna. Vi väntar två valpkullar i februari och det är vår härliga tik Selma som ska få en kull igen (hennes sista då hon fyller 6 i höst) och så är det den vackra tiken Maja Gräddnos som är från sommarkullen 2012. Pappa till båda kullarna är den bruna hanen Opus som ägs av Hööks Labradoodle (labradoodle.se) och vi är väldigt spända på att se resultatet av den här kombon. Maja bor till vardags hos sin fodervärdsfamilj men nu är hon hemma hos oss för att acklimatisera sig lite inför valpningen. Eftersom Oscar fortfarande tar mycket av min tid kommer vi att ta hjälp av en duktig finsk tjej på vardagarna men söker också efter en som kan jobba extra på helger. Det rör sig om 7 eller 8 helger (beroende på när valparna föds) från första helgen i mars till mitten av april. Är du eller känner du någon som kan vara intresserad av det helgjobbet? In och gilla oss på facebook och läs mer HÄR. 
 Just nu är hantverkare här och gör i ordning det sista i nya valprummet (i en av flygelbyggnaderna till vårt hus) där de kommer bo sista veckorna och där det blir lättare att både släppa ut (vid fint väder) och leka med dom på ytor som är lätta att hålla rent. Första veckorna bor de med en av oss i ett av rummen i vårt hus för då behöver de ofta lite hjälp när de ska dia. eftersom Oscar ammas varannan timme på nätterna kommer det nog bli Stefan som tar de flesta valpnätterna och det är han van vid då han har skött alla nattpassen på våra senaste två kullar. Elsie längtar också till att valparna ska födas och berättar att det är "hennes" varje gång vi pratar om den kommande valpkullen.
Det är en intensiv tid när vi har valpar och det är lika spännande varje gång. Jag känner mig lyckligt lottad som får jobba med det här för hunduppfödningen ger så mycket glädje till hela familjen (och till alla de familjer som sedan köper valp). 
I ett inlägg för ett drygt år sedan var jag tvungen att lägga till ett litet ps. och gör så även denna gång i förebyggande syfte.
Som uppfödare av Labradoodle verkar jag väcka en hel del känslor hos en liten grupp hundägare Att köpa avelshundar utomlands som vi fått göra för att starta upp med aveln i Sverige kostar en hel del och labradoodlar ligger bland annat därför fortfarande rätt högt i pris. Vi vill avla på hundar som är sk. "multigen" dvs. är Labradoodle i många generationer bakåt. De anses fortfarande vara en blandras hos SKK men det tror jag bara är en tidsfråga med tanke på hur populära de är. Man får självklart registrera sin labradoodle i SKK om man vill men det blir då som blandras. Vill man syssla med utställning är det här alltså inte en hund för dig, men jag har själv aldrig varit intresserad av det och ser det inte som en begränsning.

En av våra "hundttränare" här på gården, Elsie.

Vi är MYCKET noggranna i vår avel precis som vilken seriös uppfödare som helst. Vi vill bara använda hundar som är friska, sunda, intelligenta, trygga, sociala, snygga (och alldeles, allldeles underbara). Vi ser till att röntga höfter och armbågar och skulle ALDRIG använda oss av en hund som inte har helt friska leder. Vi lägger massa tid på socialisering av valparna som växer upp i hemmiljö och självklart veterinärbesiktigas, vacccineras och chippas de innan flytt till egna hem. Allt detta måste jag skriva ut för att slippa få aggressiva mail från folk som tycker att vi är tokiga. Mitt råd till er som tycker Labradoodlar inte är hundar i er smak är enkelt: Låt bli att skaffa en sån!
Eftersom det är helt valfritt att skaffa just Labradoodle så hoppas jag att de som inte vill ha en sådan helt enkelt avstår (och även avstår från eventuella påhopp). Som tur är så är de upprörda mailen väldigt få och de glada tillropen väldigt många och berättelserna från våra valpköpare förgyller verkligen tillvaron. Sen tror jag faktiskt att de som är upprörda aldrig har träffat en Labradoodle för det är svårt att inte bli förälskad. 
Blir du upprörd eller intresserad av vår hunduppfödning så kolla in vår sida labradoodle.nu eller är du bara nyfiken på att läsa mer om vad som skrivits här på bloggen så kolla in inlägget: Jag älskar labradoodles!
(där finns några av de kommentarer jag fått publicerade). 

Maja Gräddnos ska bli mamma för första gången.

Stiliga Maja (foto: Djurstudion.se)

"Åh va tidig hen är med det!"

Jag kan störa mig på en del saker sedan jag fick barn. Bland annat att allt de gör måste hela tiden värderas så mycket från omgivningen. Alla måste kommentera utvecklingen oavsett vilka färdigheter det rör sig om. Varför stör det mig så mycket? Jo, bland annat för att det anses vara en komplimang att säga att barnet är tidigt med att göra något. Indirekt säger man ju att det inte är helt önskvärt att vara sen med något. Barn är ju olika och är olika snabba med att lära sig olika saker, punkt. Varken det ena eller andra är bättre eller sämre. Vissa föräldrar spär förstås på den här föreställningen om vad som är bra och dåligt genom att stolt berätta vad just deras lilla just lärt sig och att hen minsann är "sååå tidig!". För oss har det varit både och. Att ha ett barn som är snabb att lära sig det motoriska har varit både kul och en utmaning och samtidigt har Elsie varit senare med att lära sig prata (även hon som tur var kunnat kommunicera bra tack vare tecken) vilket vi tagit med ro. För hennes skull önskade jag mig förstås att talet skulle komma igång för jag visste att hon blev begränsad till att prata om sånt hon hade tecken för men folk lät oftast lite tröstande och försökte ge uppmuntrande kommentarer till mig. De sade saker som att "snart lossnar det säkert" och likn. då de förutsatte att jag tyckte det var jobbigt att hon var lite senare med att prata än umgängets jämnåriga barn. 
Som tjej kommer Elsie också få höra hur "Fiiiin!" hon är så snart hon har flätor, klänning eller likn. på sig och jag önskar så att vi alla kunde fundera på vilka ord vi kan möta alla små flickor (och pojkar) med som inte lär dom att det gäller att göra sig "fin" för sin omgivning för att få uppmärksamhet (för det vill ju de flesta ha på ett eller annat sätt) och inte heller stoppar in dem i stereotypa fack helt utan att känna dem (världens längsta mening). Jag behöver varje dag fundera över vilka ord som jag använder per automatik och att öva mig i att inte bedöma det barnen gör "Vad du är duktig!" eller "Vilken fint teckning!" utan istället intressera mig lite för deras tankar och känslor. Tycker Petra Krantz Lindgren ofta skriver så klokt och hon tar upp det här bland annat i inlägget: "Därför säger jag inte till mina barn att de är duktiga". 
Tycker även det här citatet från Jesper Juul är läsvärt: 
"Många föräldrar tror att barn känner sig värdefulla och utvecklar en god självkänsla om de ständigt får beröm, men det är en missuppfattning. Vi vet sedan länge att barn som ständigt utsätts för negativ kritik under uppväxten får dålig självkänsla, men det är lika destruktivt för självkänslan att hela tiden få beröm". /…/ "Det är förstås helt okej att ge sitt barn beröm då och då, men sker det hela tiden så gör det på sikt att barnen blir osäkra och utifrånstyrda personligheter som riskerar att slösa bort sin livsenergi på att försöka leva upp till omgivningens förväntningar" 

Jag hoppas att våra barn ska växa upp till trygga individer med en bra självkänsla, som vet att deras värde inte ligger i sina prestationer, som inte tror att de är olika mycket värda pga kön och som vågar välja (jobb, hobby, partner osv.) utifrån hjärtat och inte utifrån omgivningens förväntningar.

Vårt första försök till syskonbild på Oscar och Elsie.

Syskonbild in the making.

Lillebror

Ett flätningsförsök.