Jag stortrivs!

Inte trodde vi (i alla fall inte jag) att det skulle dröja mer än två år innan vår flytt till nya huset blev av den där dagen i april 2010 när vi slog till och köpte renoveringsobjektet (Nu startar bloggen!). Jag tror planen då var att flytta in efter ett år, men allt med renovering tar ju längre tid än man tror har jag lärt mig. Vi hade en himla tur som faktiskt hann flytta innan lilla Elsie kom till världen. Det var inte med god marginal direkt, men tre dagar dög i alla fall för att komma i ordning något så när. Nu är allt det sista hitflyttat eller magasinerat från Hökebo (huset på hästgården) och i dagarna görs flyttstädningen inför den hyresgäst som ska flytta in i helgen. Mina avelsston och deras föl kommer gå kvar på gården och tittas till av hyresgästen som också är en islandshästägare med stor hästvana. Mina lägerhästar är som vanligt uthyrda när jag inte har ridläger så just nu finns ingen häst på gården som kräver motion eller träning (det blev som jag ploanerade i inlägget: Hur blir det sen?). Jag kan alltså vara 100% mammaledig och det känns härligt att det gått att ordna det så bra trots att jag är egenföretagare och brukar ha svårt att få ledigt från jobbet. 

Mysstund!

Dagarna flyter på fint och vi lär oss varje dag nya saker om vår fina lilla Elsie. Hon har fått sitt första bad vilket hon verkade gilla och har även blivit ett vant selbarn eftersom hon ofta sover i vår manduca-sele som hon trivs väldigt bra i. 
Vi håller fortfarande på att packa upp, men lite bilder från vår lägenhet (och Elsie) kan jag bjuda på redan nu. 
Jag trivs verkligen här!

Trygg i pappas händer.

Hundarna trivs i sitt nya hem.

Vår lilla matplats duger fint åt vår lilla familj.

Mitt favoritrum!

Älskade Elsie!

Sötnosen och hennes bedårande små fötter.

Oroa er inte, jag njuter!

Den absolut vanligaste kommentar jag fått sedan Elsie föddes är att jag ska se till att njuta nu. Vet inte om folk baserar det på egna erfarenheter eller vad. För njuter gör jag verkligen och hur kan man inte göra det när man fått en sån fin tjej i sitt liv? 

Dagarna flyter på fint och amningen kom snabbt igång så nu är det en mätt och nöjd tjej som sover här bredvid mig. Långa stunder sitter jag bara och ser på henne, när hon somnar i famnen är det så mysigt att ibland låta henne sova vidare där. En varm och mjuk sussande bebis måste vara det ljuvligaste som finns!

Jag njuter av annat också. 

-Att få sova på mage igen! 

-Att kunna äta som vanligt igen efter att ha varit aptitlös och illamående sedan mitten på december. Plötsligt smakar allt så gott och jag blir alldeles lycklig över att numera kunna äta det jag är sugen på istället för det jag tror att jag kan behålla. Hejdå diet bestående av mest potatismos, mjölk, bröd och coleslaw.

-Att vara helt ledig (hade ridläger på gården samma dag hon föddes).

Elsie (här fem dagar gammal) sprack upp i ett litet leende i sömnen.

Vet att vissa (alltså ni som fött barn) kan vara nyfikna så här kommer lite kort om förlossningen.  Enligt mig blev det en riktig drömförlossning och det kändes som att jag var väl förberedd. Vi åkte in vid tio/elva på kvällen och efter en timme uppkopplad till ctg konstaterades att jag hade regelbundna värkar (3 på 10 minuter) och var öppen 4 cm. Stefan blev rätt chockad då vi främst åkte in för att kolla upp en liten blödning och inte för att föda barn.

Jag blev alldeles exalterad då jag hela vägen dit hade försökt intala mig själv att det nog inte startat och att jag inte skulle hoppas för mycket. De närmaste timmarna promenerade jag runt, hängde lite på en gåstol och lyssnade på radio. Var inte särskilt besvärad av värkarna och använde mig av Tens, andning och avslappning. När förloppet sedan ansågs lite långsamt efter några timmar tog de hål på hinnorna. Sen tog allt en väldig fart och blev väldigt intensivt och jag har inte så starka minnen av den följande timmen (andades, andades, andades). Sedan lagom till att de skulle kolla mig så kom krystvärkarna (vilken befrielse jämfört med värkarna) och 17 minuter senare fanns hon där. Vårt lilla mirakel! Pigg, rosig och nöjd med en gång. Klockan var 5 på morgonen och plötsligt var vi en liten familj. Ni kan ju gissa om jag grät av lycka!

Vi valde sen att sova lite och testa på lite amning innan vi packade ihop och åkte hem till huset vid tre på eftermiddagen. Allt kändes så självklart, så lugnt och så enkelt så det fanns ingen anledning att stanna kvar i sjukhusmiljö (med sjukhusmat) så tidig hemgång kändes helt rätt för oss. Att bli mamma är utan tvekan det bästa som hänt mig och nu kan jag inte förstå att hon inte alltid funnits här. Vår underbara lilla tjej!

Nu är hon här!

En helt fantastisk liten tjej har kommit till världen och vi är nog de stoltaste föräldrar man kan tänka sig. I torsdags morse (9/8) föddes lilla Elsie (3958g och 51cm lång) efter en väldigt fin förlossning. Hon valde att komma en vecka tidigare än beräknat och hade även bråttom ut så 6 timmar efter att vi kommit till sjukhuset var hon hos oss. Hon valde att vänta tills vi bott i nya huset i tre dagar vilket var hänsynsfullt för vi hade kommit i ordning riktigt bra och förberett allt från skötplats, klädbyrå osv. åt henne. Idag var vi tillbaka på tredagarskoll och läkaren hittade inget att anmärka på. 

Nu går dagarna åt till amning, blöjbyten, massa mys och resten av tiden sitter vi gärna och bara beundrar miraklet. Kanske dröjer det lite innan jag skriver här igen (hoppas på lite överseende) då jag är så uppslukad av Elsie just nu, men jag återkommer så snart tiden och lusten är tillbaka. Nu ligger hon här bredvid mig och håller på att vakna till så smått så det är alldeles strax dags för lite amning igen. 

På återseende!  

/Lyckliga mamman!

ps. Länka hit om ni vill men ta inte våra bilder tack!

Vi tillsammans med vår fining.

Mysstund med Elsie

Tänk så liten man kan vara.

Underverket

De goaste små fossingar man kan tänka sig.

Dags att vara beredd!

Vårt beräknade förlossningsdatum är ju först i mitten på Augusti men det sägs ju vara plus/minus två veckor. Det betyder att vi ska vara förberedda redan nu på att lill*n vill ut. Vår BB väska är nästan färdigpackad och jag har gjort ett försök till förlossningsbrev att ha med. Sen är det ju den här lilla flytten jag gärna vill få avklarad och det hoppas jag att vi kan påbörja i helgen. Just nu har jag även ridläger på gården och självklart skulle det vara skönt om båda de sista ridlägren hann bli klara (avslut 10:e augusti på det sista) men jag har så bra personal nu att jag känner mig helt trygg att lämna om jag blir tvungen. 

Samtidigt som jag försöker förbereda mig rent praktiskt känner jag mig mer och mer oförberedd rent mentalt. Det känns nästan som jag luras när jag säger till folk att jag är beräknad om två veckor. Magen känns behändig och rätt liten fortfarande och bäbisen är så lugn och snäll så jag har inga föraningar om att det är på gång. Rätt märkligt egentligen att man från en dag till den andra kommer vara tre i familjen. Det har jag fortfarande svårt att smälta även om jag samtidigt längtar massor efter att få träffa den här lilla människan. Det är ju trots allt någon man delat rätt många månader med, men ändå är det väldigt overkligt på många sätt. Lite verkligare blev det i Juni när jag fick tid att umgås med min systers lilla grabb på 7 veckor (Bebismys och valpmys!) men nu har veckorna gått och overklighetskänslan har tagit över igen. 

Planen är att föda i Gävle eftersom vi efter flytten har bara drygt tre mil dit.