Nära till gråten

Lille Oscar (snart fem månader) och jag på utflykt.

Jag har alltid varit en ganska känslosam människa som har svårt att vara sådär lagom som man "ska vara". När jag blir glad kan jag känna mig euforisk, när jag blir rörd gråter jag lätt och de gånger jag blir arg blixtrar det om mig (tur det inte händer så ofta). Jag fick höra under hela uppväxten att när jag blev engagerad över något så började jag prata för högt och blev diskret hyschad. Det här är förstås sånt jag inte så lätt kan styra över. Nu med två barn och allt det för med sig i både hormoner, sömnbrist och kärlek som svämmar över så har jag blivit ÄNNU mer känslosam. 

Jag blir rörd till tårar bara jag läser något fint eller över små saker som att Elsie plötsligt ser så stor ut med sin lilla ryggsäck när hon skuttar till bilen. Alla dessa känslor som barnen skapar är så stora!

Det är kanske därför det för mig blev oerhört jobbigt när vi efter en tids lätta förislämningar (där Elsie sprang in och klättrade upp på sin stol och sen vinkade) plötsligt fick en tillbakagång och hon blev ledsen och ville inte lämna vagnen när vi kommit fram osv. Det tog inte många dagar innan jag började fundera på om jag inte trots allt skulle försöka ha båda barnen hemma (Elsie är på förskola mellan 9-15 på vardagar). Det skulle tyvärr inte fungera då jag har en hel del jobb som måste göras och det är svårt som det är att hinna med eftersom Oscar vill vara nära, nära hela tiden och enbart sover i sjal eller sele på mig dagtid.
Varje dag Elsie blivit ledsen försökte jag bekräfta hennes känslor och göra lämningen så bra det gick ändå men när jag vinkat hejdå och gick hemåt med hundarna fick jag alltid tårar i ögonen. När det i förrgår plötsligt vände igen och Elsie satte sig vid fikabordet och gav mig en slängkyss så kände jag hur jag nästan började gråta där och då av lättnad. Alla dessa känslor alltså. Puh!

Pomonadalens äpplen

När vi köpte vår nya gård blev vi inte bara Österlenbor utan också äppelodlare (liksom nästan alla våra grannar). På några av gårdens åtta hektar växer vackra gamla äppelträd i prydliga rader.  Allt odlas ekologiskt och äpplena och musten de ger är kravmärkt. De senaste veckorna har Stefan lagt mycket av sin lediga tid ute i äppelodlingen och det han plockat inför första mustningen resulterade i nästan 600 liter must. Nu är det plockomgång nummer två och det är dags för de lite senare sorterna att börja plockas av. Första musten vi fick smakade fantastiskt gott (i alla fall enligt oss som är aningen partiska) och det ska bli spännande att se resultatet nu vid den andra omgången då det är helt andra sorter som plockas nu. 
Det är faktiskt inte bara äpplen som växer här på gården. Det är fullt av både träd och buskar som ger frukt och bär. Allt är i ett sånt överflöd att vi inte kunnat ta hand om ens hälften (ja förutom äpplena som vi haft lite mer struktur på). Det är körsbär, plommon, päron, krusbär, vinbär, jordgubbar, smultron och en rejäl vinstock med stora klasar av härliga små vindruvor. Gården är också fylld av de vackraste rosenbuskarna, lavendelrabatterna och en massa annat. Det känns verkligen som att vi fått en gård och en trädgård som är mer än vi hade vågat drömma om. Men som med allt som växer så kräver det en del jobbinsatser från oss och jag ska erkänna att ett par av trädgårdslanden helt har vuxit igen. Vi har fokuserat på det som är viktigast och just nu är det inte att få igång en självhushållning av grönsaker. En och annan zucchini har det dock blivit och så har vi kunnat hacka ner persilja eller gräslök i lite av sommarens mat. Helt lagom just nu men det är klart att drömmen om ett fint trädgårdsland (utan ogräs) fyllt med alla sorters grönsaker skulle vara fantastiskt nån gång i framtiden. Men inte nu! Puh! Bara tanken på att sköta det också gör mig alldeles matt. Min tidigare inställning till äppelträd (och floskler) hittar ni här: Jag har ÅTTA äppelträd!

Elsie fick vara med en stund när det började plockas men ville gärna provsmaka varje äpple så hon blev snabbt mätt.

Stefan har plockat ett par ton äpplen nu.

Visst är dom vackra?

Pomonadalens äpplen som ska bli Pomonadalens ekologiska äppelmust.

En del äppelträd behöver stöttor för att grenarna är så tunga av äpplen.

Vindruvorna har just plockats av och smakade jättegott.